Måndagsmorgon

Jag sov ovanligt djupt när väckarklockan väckte mig i går morse tio minuter i sex. Jag brukar oftast vakna innan klockan ringer och kände mig därför närmast förnärmad av att bli så brutalt riven ur mina drömmar. Snabbt försökte jag orientera mig vilken dag det var och hann redan tänka: Yess, om bara tre dagar får jag sova längre igen! Ganska absurd tanke, eftersom jag sedan många år infört samma dygnsrytm också på helgerna för att undvika onödig social jetlag. Men en del ränder – tankemönster – går tydligen aldrig ur.

Strax efter den märkliga tankesvängen slogs jag av en annan tanke som jag läst kvällen innan i Eckhart Tolles bok Lev livet fullt ut: Om man väntar på något som ska ske i framtiden, betyder det att man inte vill ha nuet. Man vill alltså inte ha det man har utan det man inte har. Det leder till en inre konflikt och minskar livskvaliteten eftersom det gör att man förlorar nuet och därmed en del av livet. Menar Tolle. Och det känns ju onekligen lite onödigt.

En annan av hans tankar som slagit rot i mig är den om att det i en given situation bara finns två alternativ: antingen att acceptera situationen sådan den är eller att hantera den. Eftersom det brutala uppvaknandet inte kändes så trevligt i sig beslutade jag att försöka hantera situationen.  Alltså drog jag resolut ifrån gardinerna och möttes av den glada överraskningen att solen sken och när jag öppnade fönstret för att släppa in lite frisk luft, hörde jag min egen koltrast hälsa mig god morgon. Och plötsligt kändes måndagsmorgonen inte alls så pjåkig mera.

Moa

Att simma är nödvändigt

”Jag skall simma och äta mycket glass!” Det var vad en grupp andraklassare från grundskolan här på orten deklarerade när de under skolavslutningen för några veckor sedan samfällt berättade vad de skulle göra under sommarlovet. Några skulle resa, några skulle besöka släktingar – men för de flesta var simningen det viktiga. Och glassen. Jag satt och lyssnade och tänkte att det är precis detta som är den röda tråden genom livets somrar. Även för mig gäller det; simma och ät glass och se – sommaren är räddad! Det är i stort sett det som semestrar och sommarlov alltid inneburit! Mina barnbarn och jag – vi har alltså i inte ringa grad samma önskemål angående sommarmånaderna. Fortfarande är sommaren kommen först då den allra första simturen tas i sjön på våren – och till ända då sista simningen står för dörren på hösten.

Det jag själv minns tydligast av min barndoms somrar är just det ständigt pågående badandet vid stränderna, cyklarna som låg slängda i gräset och glädjeropen från byns barn som lekte intill bryggorna. Jag hade de facto en rätt hurtfrisk mamma. Hon såg till att hennes barn var tidigt i sjön på försommaren och ”steg sent upp” ur vattnet på hösten. En sommar ”levde”  jag så mycket sjöliv att jag drabbades av lunginflammation och låg sjuk i veckor. Det var en missräkning både för mig och mamma, resten av familjen kunde som planerat åka på buss-semester ut i världen. Senare blev jag simlärare och jobbade som sådan några somrar. Jag var mycket ung och jag var under dessa arbetsveckor ensam på stranden med icke-simkunniga barn. Idag kan jag undra hur det var det möjligt att simlärare dåförtiden fick vara helt ensamma på jobb. Lyckligtvis hände aldrig något allvarligt. För det mesta var det oerhört roligt. Sol, varm sand, vattenlekar och barnens glädje när de vant sig vid vattnet och kanske vågade låta det bära dem.

Somrarna senare i livet har bestått av både jämn lunk, ibland av väldigt mycket jobb men också av glädje, och somrar med djup sorg. Simmandet har väl haft karaktär av såväl terapi som livsstil – det gäller att gå i och bada oavsett tid på dygnet eller väderlek. Det är ju särskilt skönt att simma i vita sommarnätter eller då regnet faller, eller hur. Sen var det det där med glassen; den, å andra sidan, borde jag definitivt minska på! Jag är plågsamt medveten därom. Den här sommaren ser hur som helst ut att bli minnesvärd. Jag kommer att åka på semester i norr och mitt resesällskap har lovat ”kasta mig i en och annan fjällbäck”. Det är absolut oprövat, det där med fjällbäckar. Bäst att ändå inte tro för mycket om sig själv och om modet att våga sig i.

Kerstin Romberg

pensionär, tidigare lärare och rektor inom det finlandssvenska fria bildningsarbetet

 

 

Styr dina tankar

Inspirerad av #G18prat som vi genomförde senaste vecka började jag observera min näromgivning på ett nytt sätt och närmare titta på hur folk beter sig och uppträder mot varandra. På gymmet där jag går hade vi en väldigt intressant diskussion oss 50+ gubbar emellan om den mentala biten vid träning . Yousef från Ghana är en glad pratkvarn som lever för att få komma till gymmet varje kväll efter jobbet, inte bara för träningen men lika mycket för umgänget.  Hannu tvingar sig dit, tyckte det är så trögt och jobbigt när det är så mycket folk på gymmet och framstegen lyser med sin frånvaro. ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det” fick igen en ny innebörd för mig .

Att lära sig bli mer positiv är bra på många sätt. Enligt många experter är det du upplever i livet ett resultat av vad du tänker. Det kommer påverka omgivningen och upplevelserna som du kommer ha. Negativa tankar är en fingervisning på vad som behöver förändras. Tankar är en stor indikation på vad som händer i ditt liv. Om du konstant tänker på något så betyder det att det påverkar dig på något sätt. Tankar leder till upptäckten av vad du behöver göra.

Det finns flera fördelar av att tänkta positivt. Några av dem inkluderar ett förlängt liv, lägre stressnivåer, lägre risk för depression, starkare motstånd för en vanlig förkylning, ett bättre fysiskt-psykiskt välmående samt att man kan hantera svåra tider och stressade situationer bland andra lättare. Livskvalitén och livsglädjen överlag, hur vi har det, blir märkbart ljusare bara genom att fästa vikt vid sina egna tankar. Vad väljer jag att se omkring mig? Problemen eller möjligheterna?

Det är naivt att tänka sig att bara man förhåller sig positiv och ser på världen genom rosa pupsiga linser så har man inga problem. Så är det ju naturligtvis inte, men det blir lättare om man väljer att inte stressa över saker man inte rår på.

Ett av dem är att undvika negative influenser. Betingad beteelse är vad vi lär oss från vår omgivning. Mycket negativitet leder till att vi också blir negativt inställda. Detta borde vi fästa vikt vid från alla aspekter, inklusive personer som är oss nära. Även om det är någon som står dig nära, som en familjemedlem eller nära vän, borde du inte tolerera deras dåliga beteende. Istället kanske vi kan hjälpa varandra och påvisa vänligt att ”det där är visst ganska negativt”? Försök hålla dig borta från sådant beteende som du inte vill förknippa med dig själv. Välj dina vänner och gör bara saker som du är bekväm med istället för att försöka imponera på andra.

Försök att leta efter den ljusa sidan av alla situationer. Det finns många fördelar att hämta från detta. Att göra det under en längre tid rekommenderas eftersom att det till slut kommer bli en vana. Detta kommer göra under för att förbättra dina positiva tankefärdigheter.

Försäkra att ditt positiva och nyfikna tänkande inte förbises även när du inte får det du vill. Det bra med det är att du kommer få värdefulla erfarenheter. De är viktiga och är bättre än materiella saker. Sådana saker kan tyna bort, men erfarenheter stannar med oss vare sig vi vill eller ej.

Att le är ett stort steg mot positivt tänkande. En stor mängd studier har kommit fram till att även ett framtvingat leende kan lyfta ens humör. Ett fint leende är inte bara bra för dig utan också för dem runtomkring dig.

Musiken börjar där orden upphör

WP_20160111_12_23_37_Pro

”Musiken uttrycker det som inte går att säga och det som det är omöjligt att tiga om”, menade Victor Hugo. Det är fråga om ”själens tankar”, hävdade Leo Tolstoj. ”Ett liv utan musik vore ett misstag”, skall Friedrich Nietzsche ha sagt. Ingmar Bergman, i vår egen tid, sade å sin sida att vi inte kan värja oss för musikens influenser. Den tränger rakt in i känslocentrum. (Han tillskrev också filmkonsten samma förmåga). Visst är det så – musik griper tag i oss, förflyttar oss mentalt och emotionellt. Vi väljer musik noggrant för enskilda tillfällen. Vi känner till dess kraft att påverka.

Jag tittar i min CD-samling för att komma fram till om där finns EN skiva som betyder eller betytt mera än andra. Det visar sig vara svårt. Blandade genrer; jazz, klassiskt, körsång, evergreens, visor, ballader, musik från främmande länder. Där! Jag är på väg att välja en liten samling cello-musik, Sibelius´ Romance och Religioso bl.a. – så fint tolkade. Nej, kanske ändå inte. Den där då? Jussi Björling, med den till synes intetsägande grå tunna papperspärmen, en CD som kom ut i samband med att Yrsa Stenius skrivit biografin Tills vingen brister. Skulle jag kunna leva utan att då och då lyssna till ”Visa kring slånblom och månskära”? Det är förresten en modern visa, inte ett klassiskt stycke. Men det är numera lätt att tycka att det krävs en Jussi Björling för att tolka den, när han nu en gång gav sig i kast med den här folkvise-liknande melodin. Jag tittar vidare. Den? Ylioppilaskunnan laulajat, ”20 suosikkia”. Jag föll i reklamfällan och köpte den för flera år sedan. Fantastisk körsång. Vet inte vad jag tar mig till när den en dag är nött och slutspelad. ”Tein lasinkuultavan laulun” och ”En voi sua unhottaa poies” – finare finns inte, tänker jag. Men så får jag genast syn på några andra omistliga, exempelvis DDT Jazzband – som alltid styr mig över till positiva tankar, då när det behovet finns. Och det finns.

Är det inte underligt förresten. För inte så länge sedan kunde man gå in i en musikaffär, ställa sig att i lugn och ro lyssna till skivor, välja, fundera och sedan köpa över disk när man bestämt sig. Inte nu längre. Nu förväntas man göra detta hemma vid datorn. Och göra köpen över nätet. Folk lyssnar, laddar ner och köper sin musik digitalt. Jag fick i julklapp ett par eftertraktade nät-handel-CD-skivor. Underbart. Och nu väljer jag slutligen en av dem – utnämner den till min främsta – i den här stunden i alla fall. Det handlar om körsång. Kören är ingen mindre än Gustaf Sjökvists kammarkör. Själv gick han dessvärre bort strax efter att just detta musikprojekt var genomfört senaste år. Texterna är inte skrivna av några duvungar de heller; Kristina Lugn, Ylva Eggehorn och Björn Ulvaeus har skapat de flesta av dem. Musik och arrangemang är Benny Anderssons. Jag anser att Sverige – och världen – skall tacka försynen för Benny Andersson, denna musikens multibegåvning. Och så den här kören! Klar, ren, finslipad, men inte tekniskt kall ändå. ”Anthem” tolkas här med helt andra nyanser än dem vi är vana vid att höra. Sjökvist har kallats ”klangmästare”. Men mest ger mig ändå sångerna till texter av Eggehorn och Lugn. Skivan heter ”Kärlekens tid”. Här första strofen ur spåret ”En skrift i snön”;

Det blåser på månen, en blåklocka slår

för allt det som är som inget vill vara

Jag vandrar i vinden, ett tidevarv går

Sen är allt det som skrämt mig inbillning bara

(Kristina Lugn)

Kerstin  Romberg