Njutningens tid

Tid att tänka. Tid att njuta. Varför är så mycket av tillvaron vara prestationer? När ska jag lära mig att bara njuta? Vad är det som ska till för att jag ska ändra mina vanor, ändra mina prioriteringar och bli bättre på att finnas i ögonblicket?

Alltid dessa frågor. Sällan några svar. Så blir det när jag har ett par ögonblick över. Normalt fylls dagens alla timmar på ett eller annat sätt. När julen kommer närmare och ledigheten väntar bakom hörnet känns det ibland som att de sista veckorna är en lång transportsträcka, något att klara av, att orka hålla ut. Kanske känner du igen dig.

Ja, det kan kännas som att åtgärdslistan är oändlig och aldrig tar slut. Så fort en eller flera saker är avklarade, väntar nya. Även ledigheten skall gärna delas in i moduler, och bockas av från en liknande lista. Men det tar ju aldrig slut!

Kroppen tveksam

Jag gör, för andra gången i år, en uppföljning av hur min kropp mår. Under fem dagar har jag en mätare på mig dag och natt. Den mäter puls, återhämtning, belastning, sömn och flera andra saker. Nu har vi haft genomgång av resultaten. Resultaten blev inte riktigt vad jag hoppats på.

Jag har för mycket stress i vardagen, och på helgen. Jag rör mig för lite, tränar för lite, och kroppen får inte tillräckligt med tid, kärlek eller utrymme för att återhämta sig. Det är frustrerande, för jag tyckte ändå att det var en ganska normal och bra period som mätningen genomfördes under. Jag tänkte att nu borde det också synas i värdena.

Och visst hade jag lite bättre resultat än i början av året. Men ändå. Jag ligger under de värden jag vill ligga på, och jag ligger lägre än jag trodde. Uppenbarligen är det så att jag inte lyssnar på vad min kropp försöker säga. Jag måste alltså lära mig att bli mer lyhörd, och jag måste fundera över mina prioriteringar. Annars riskerar jag att köra rätt in i väggen. Och det är inte roligt.

Det är lätt att hamna i en intensiv spiral. Det hektiska tempot blir det vanliga. Jag har intalat mig själv att jag nog klarar av det. Att jag till exempel bra kan göra flera saker samtidigt.

Så lätt det är att lura sig själv.

Återhämtning som prestation

Visst försökte Anki se de positiva i mätningsresultaten. Hon talade om långsiktighet och baby steps. Att jag fick lite bättre siffror än förra gången. Det låter ju bra. Genom att fokusera på vad som har gått åt rätt håll ville hon få mig att inse processens gång, och takt. Inte bara stirra på siffrorna utan se riktningen.
Men sen är det den där inre självbilden. Den som jag inte får att överensstämma med resultaten. Och resultaten ljuger inte. Alltså måste det vara jag som gör det.

För livet är ju ingen prestation. Inget man ”klarar av”. Det egna välmåendet, och därmed livslusten, och orken, går inte att trolla fram, eller bocka av från en lista.

Så nu går jag

Att stänga datorn och bestämma att arbetsdagen är slut, att promenera hem istället för att ta metron, att öppna en bok och stänga ute resten, att beställa tid hos massören, det är sånt som finns högst upp på min önskelista till jul.

Vad önskar du dig?

Johanni Larjanko bloggar om varför det är som det är och det blir som det blir

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s