Det är den tiden på året igen, när alla i skolvärlden har så att säga ”fallit på plats” för läsåret och hittat sina rutiner i vardagen. Höstlovet, som markerar den första fjärdedelen av läsåret avklarat, närmar sig med stormsteg. Nu kan man också börja se framåt, till vad man vill uppnå under läsåret och bortom det.
Just detta är en av de mera spännande aspekterna med att vara lärare på en folkhögskola – alla är ju på väg nånstans efter sitt ena år hos oss. Jag håller individuella samtal med mina studerande och många olika planer och alternativ hänger i luften. Samtidigt som de berättar om sina alternativ för nästa läsår, gör vi upp en plan: Vad behöver du lära dig hos oss för att kunna ta det nästa steg du vill ta?
Som pedagoger ser vi våra studerande som de är i nuläget, men minst lika intressant är vad de kan bli. Vad är nästa steg, nästa passligt stora utmaning? Att hitta uppgifter till var och en av mina studerande som pushar dem, men samtidigt är uppnåeliga, är en av de mest givande aspekterna av mitt arbete. Man vill hela tiden ligga i den proximala inlärningszonen, som Vygotskij uttryckte det. Där händer magi, där ser man tydligt när en studerande klarar något den inte gjorde för bara ett kort tag sedan och får ökat självförtroende.
Lyckas man knyta ihop tillräckligt många av dessa magiska stunder där man hela tiden lär sig nytt, kan till exempel en musikintresserad studerande gå från att studera musik hos oss på Akan i Borgå, till att göra det på Lärkkulla i Karis eller på Yrkesakademin i Österbotten, till att bli musiker eller musikpedagog på Novia eller Sibelius-Akademin, till att bli min kollega i framtiden.
Tänk, vad man kan bli.
Peik Holländer, programansvarig för musik på Borgå folkakademi
Livslärd 