Det är något med skogen. Alla som läser detta tror jag vet vad jag menar. En promenad i skogen, speciellt en längre promenad vid sidan av motionsbanor, bland mindre stigar, lugnar tankarna på något sätt. Det kan vara ett väldigt effektivt sätt att koppla bort från ens vanliga tankemönster, både positiva och negativa. Alla ”borden” och ”borde-redan-vara-gjort” får ta en paus och ge plats för riktig närvaro i stunden. Att gå i naturen kan liknas vid meditation på det sättet, så länge man går ut i skogen med den inställningen, förstås.
Jag har alltid tyckt om att gå i skog, det är bara det att jag glömmer det för långa stunder. När jag var ung och bodde hos mina föräldrar gick mina favoritpromenader med vår hund alltid genom skog, på så avlägsna stigar att jag kunde släppa hunden lös och bara se den njuta av friheten. Man riktigt såg det i ögonen: Den där kombinationen av energi och lugn. Ibland sprang den framför en bit, ibland nosade den på något intressant en bit från stigen, men den hölls alltid nära mig, alltid redo att se vart vägen skulle bära tillnäst.
Vi människor är gjorda för att vara i naturen och för att röra på oss. I början av hösten, när den andra vågen av corona-fall började dyka upp, stannade jag mest hemma. Det var inte smart. Jag kände mina stressnivåer öka. De senaste veckorna har jag hittat tillbaka till skogen igen. Jag märkte att jag verkligen behövde naturen, för att få ordning och lugn i mina tankar, och naturen har levererat som den alltid gör.
Skogen är inte bara bra som stress-sänkare. På senare år har också forskning visat att tid i naturen, precis som grävande i jorden i ens trädgård, inte bara har psykologiskt positiva effekter, utan också rent fysiologiska. Detta är tack vare mikroberna som finns i skogen.*
Det här känns speciellt att lyfta fram i dessa tider, när god hygien med tvål och handsprit har varit i allas tankar: Vi behöver också dessa mikrober och bakterier, bland annat för att bygga upp ett starkt immunförsvar. Så hur kan man se till att få kontakt med dessa ”goda bobbor”? Ut i skogen, se dig omkring, peta på lite löv, krama lite träd! Känns det pinsamt så gå lite ”off-road” så att ingen ser.
Ställ dig vid en tjock trädstam och bara titta upp. Tänk på hur många år just detta träd kan ha stått på just denna plats och vuxit till sig. Tänk på hur långt upp toppen når och allt man kan se därifrån. Tänk på hur långt ner och brett i marken rötterna kan tänkas nå. Se dig sedan omkring på andra träd. Alla toppar och rötter bredvid varandra, i osymmetrisk, natulig harmoni med varandra. Vissa träd har funnits här före dig, vissa kommer att finnas här efter dig. Naturen är i konstant förändring, men också beständig. Den tanken lugnar i alla fall mig.
*Källa: https://www.nyan.ax/ledare/de-goda-bakteriernas-revansch/
Livslärd 