Vad är julstämning?

I jultider suktar vi ofta efter julstämning, men vad är det egentligen vi söker då? Är det ett inre lugn? Eller är det trygghet och frid? En stilla natt? Eller feststämning, en förväntan? En tacksamhet över hur bra vi har det i vår (vita?) nord? Eller är det nåt med gamla tider då allting lugnade ner sig till julen, är det sinnesstämningen vi söker? Jobbet stannade upp, bastun blev varm, bordet dukades, det fanns tid att hämta andan. Ett inre och yttre lugn.

Julstämning- en sinnesstämning- infinner sig säkert av olika orsaker hos olika människor i olika åldrar. En del kanske får julstämning då klapparna är köpta eller då första glöggdoften sprider sig. Andra hittar stämningen i en kyrka eller i en sång. Alla är inte heller julmänniskor och söker inte julstämning eller firar inte alls jul.

Julen medför blandade känslor, jag tycker om julsånger men är inte särskilt religiös och önskar ingen julpredikan. Jag tycker om att laga gammaldags julmat och tända ljus till Jussi Björlings helga natt. Men julen är också väldigt motstridig, dels all konsumption, alla presenter, all påklistrad välgörenhet. De som behöver hjälp behöver lika mycket hjälp under midsommaren som under julen.

Det blir ofta också ett väldigt presterande, som om världen skulle behöva bli klar till jul. En julstämning kan också kännas påklistrad, då man måste forcera fram en viss stämning. Sen är det dethär med nära och kära, vem ska få fira med vem, kanske vi idag kan få fira helt hur om helst och tänka att julen är länge än bara den 24.12 och en långhelg då endel vill umgås, andra inte.

På sociala medier cirkulerar en lista med goda tips för en lugn jul, ett ord i meningarna på listan är överstruket och utbytt, bland annat att ordna tankarna istället för hemmet, att stryka/smeka (från finskan silitää) sin partner istället för sina finkläder, att komma ihåg julstämningen, istället för julklapparna.

Jag önskar vi hittar en julstämning utan stor konsumption, stress och elektriska julljus. Att julstämningen inte skulle behöva klappar eller stora matprestationer eller städiga knutar, att det inte behövs en vit, struken bordduk och överflöde av skinka, eller en stor social sammankomst. Utan att julstämningen kunde infinna sig också på andra, enklare sätt.

En gång då vi skulle fira julafton på en skärgårdsö beklagade jag mig över att inte kunna gå i julkyrkan. Då sade en klok människa att hördu gå bara upp på berget och titta ut över havet och där, där har du din kyrka. Att lugnet och stämningen som en del söker genom julkyrkan kanske också nås genom naturens helande lugn och rymd. Den julstämning jag hoppas vi söker är något sorts lugn över att den mörka hösten går mot ett slut, att vi kan tända ett ljus och stanna just där. Att vi inte suktar framåt, vidare, mot bättre klappar eller renare knutar. Kanske dricka lite glögg och lyssna på radions julsånger, låta tankarna flöda och komma till ro. Just där och då. Bo Kasper säger det så fint:

”Ge en stund av sinnesro
Till dem som grubblar alltför mycket
Önska dig inget eller allt
Önska dig en stilla natt ”