Under de senaste dryga två åren har jag haft förmånen att jobba med 123 frivillig organisationer i svenska Österbotten. Det har jag fått göra genom mitt arbete som projektledare för projektet FöreningsKICK som pågick under åren 2016-2018. Syftet med FöreningsKICK var att strategiskt stärka föreningslivet i Österbotten och de 123 frivilliga organisationerna som jag hade det stora nöjet att bekanta mig med bestod av de föreningar som deltog i projektets aktiviteter och därigenom aktivt bidrog till projektresultatet.
Att känna samhörighet och ha ett starkt socialt kapital främjar hälsan. Det säger i alla fall de som forskat inom området, däribland den finske forskaren Markku T. Hyyppä som menar att det är lika hälsovådligt att vara passiv på sin fritid som att röka. Och då menar han inte att man nödvändigtvis måste vara fysiskt aktiv, utan det viktigaste är att man är med i ett socialt sammanhang där vi-anda skapas.
Vad är då vi-anda och hur skapas den? Det förenklade svaret är kommunikation och då helst positiv sådan. Men om man tar ett steg tillbaka så kan man åtminstone i föreningssammanhang säga att det är kanske något mera komplicerat än så. Många föreningar idag kämpar med att rekrytera nya medlemmar och aktivera de befintliga, och det handlar inte enbart om hur föreningen kommunicerar internt och externt. Utan också om att föreningens verksamhet ska kännas angelägen och givande. I dagens stressade samhälle där alla är mer eller mindre drabbade av tidsbrist måste man välja hur man disponerar sin tid, och om engagemanget i föreningen förknippas med dåligt samvete och mera känns som ett extra, obetalt jobb så prioriterar man kanske helt bort den aktiviteten.
När vi jobbade med FöreningsKICK insåg jag och min kollega i ett ganska skede att de allra flesta problem som föreningar har idag kan härledas till bristande kommunikation och därigenom avsaknad på vi-anda, men innan man kan börja jobba med sin kommunikation så behöver man också veta vad man ska kommunicera. Därför är det viktigt för föreningar att arbeta strategiskt med sin verksamhet. Att våga fråga sig varför föreningen finns, vilka mål har man med verksamheten och hur man når de målen? Vad som är meningen med föreningen helt enkelt.
Sen gäller det ”bara” att vara tydlig i sin kommunikation, för det är nämligen lätt att ta för givet att alla bara vet. Även om en kör har haft julkonsert i samma kyrka varje år, så kan man ändå inte ta för givet att samtliga potentiella konsertbesökare intuitivt ska veta att den uppträder där i år igen ifall det inte kommuniceras. Eller att det bara är för en presumtiv ny medlem att ”komma med nån gång” om hen sen inte vet vart hen skall komma eller vilken tid, och ska hen då i så fall ha kaffepengar och inneskor med sig? Otillräcklig information skapar en känsla av otrygghet och kan till och med i extrema fall leda till onödig missämja. Så att faktiskt vara tydlig i sin kommunikation är ett förhållandevis enkelt sätt att vara inkluderande och få människor att känna sig välkomna med i föreningens verksamhet.
PS. Vill du veta mera om FöreningsKICK och ta del av det material för frivilliga organisationer som utvecklades inom ramen för projektet så hittas det här: www.allegroink.fi/foreningar
—
Therese Sunngren-Granlund jobbar som tf. forsknings och utvecklingsledare inom kultur och entreprenörskap på Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad.
Livslärd 