Kunde det inte bara få vara som det är någon gång? Det var ju bra nog som det var! Är det någon som klagat? Det har ju fungerat helt ok! Om det nu ska göras om, är det någon som vet att allt blir bäst då? Varför måste allt hela tiden göras om?
Jag sitter i bussen på väg mot flygplatsen utanför en större stad. Vi snirklar runt och vi passerar mellan, i ett alltid pågående nyarrangemang med tillfälliga trafikdelare och vägvisare. Man bygger om lederna, man gör nya överfarter, underfarter, anslutningar, avkörningsramper.
Det föränderliga är det ständiga. Det har blivit den nya definitionen på en stad: en plats som aldrig blir klar. En undantagssituation.
Motsatsen är väl då den traditionella, gamla byn. En konstant miljö, till för människorna som bor där och inte för trafiken. Där i byn har något slags naturlag slagit fast att så här var det en gång bäst och så här ska det vara i fortsättningen också. Så här fungerar det och så här mår man bäst. Här finns lagom utrymme för forntid, nutid och framtid.
Jag kommer att tänka på tudelningen i samhället också, den som diskuterades i vårt senaste val. Jag ser på den gamla europeiska byn, som sover gott men lever, där mellan och under motorvägarna. En stabil värld som bara ÄR där. Den andra världen där ovanför är hela tiden på väg någonstans. Vet den vart? Vet den varför?
Livslärd 