Det känns nästan overkligt. Så varmt, så klar hög himmel och samtidigt redan gula och röda löv på träden. Solen står lågt och skuggorna blir långa, färgerna djupa. Äpplena doftar sött och dimmorna sveper sin svala duk omkring mej och gör världen mjuk och stilla.
Ibland är jag så glad över att leva i ett land med årstider! Det ger mej en påtaglig påminnelse om att allting förändras, och jag finner en stor tröst idet. Då är det nämligen också möjligt att allting förändras till det bättre. Jag är så rädd att stagnera; i livet, i mina åsikter och attityder. Tove Jansson sade det bäst: Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mej. Den här hösten i trädgården när jag plockar äpplen känner jag mej lugn: jag kan fortfarande förändras mot att bli den bästa versionen av mej själv. Jag ska i alla fall igen en gång försöka.
Sabine Forsblom
Livslärd 